Om oss Konventioner Intervjuer Artiklar Nyheter Arkiv Kontakt

 
Namn
Lösenord
 
The Swedish Disability Federation
SHIA
Un Human rights
Plattform Handicap & Ontwikkelingssamenwerking
European Disability forum
Hjemmeside om handicappolitik
Action on Disability and Development
Handicap International
Dutch Coalition on Disability and Development
International Disability and Development Consortium
Rehabilitation International
Institute on Independet living
Disability and the United Nations
National Council on Disability
Americans with Disabilities Act
World Blind Union
28 Feb 2008    
Recension: ”Dörren ska vara öppen för alla!”




Niklas Olin- Administratör på Astma- och Allergiförbundet?



Tänk dig: du är ute och promenerar i någon utav Sveriges stora mörka skogar. Plötsligt kommer du fram till en stuga du aldrig sett förut och som ligger väl dold i skogen. Du upptäcker att dörrar och fönster är låsta men tycker dig ändå höra något inifrån stugan. Därför ställer du dig på tå vid ett av de gallerförsedda fönstren och kikar nyfiket in. Men du kunde aldrig riktigt förstå vad det var du skulle få se därinne.

Ungefär så känns det att läsa Farhad Jahanmahans intervjustudie ”Dörren ska vara öppen för alla!”. I ett antal intervjuer har Farhad samlat erfarenheter och berättelser från en verklighet som kan tyckas främmande för de flesta av oss. Gemensamt för alla i studien är att de antingen är ungdomar eller föräldrar till barn som har någon form av funktionshinder och som tillhör den kurdiska folkgruppen. I ett par korta akter värvas intervjuerna med inflikande kommentarer från olika representanter från handikapprörelsen.

Personerna i intervjuerna lyfter ett antal problem eller brister som de stött på i kontakten med svenska myndigheter. Det handlar om brist på information, kunskap, förståelse och även brist gällande samordning mellan olika myndigheter och med vården samt mellan myndigheter/vården och den ideella sektorn. Alla dessa brister drabbar alla som har någon form av funktionshinder men kanske allra mest den som inte förstår språket eller de lagar som reglerar ens rättigheter och skyldigheter i det land där man är bosatt.

Men det är inte enbart hos myndigheterna som problemen återfinns, även inom familjerna kan man i boken skönja två stora problem. Det första dilemmat är svårigheten att acceptera faktumet att man själv eller ens barn har ett funktionshinder. Det andra problemet har att göra med de orealistiska förväntningar avseende vilken hjälp man kan få från samhället/myndigheterna men även vad gäller krav man har angående vad man kan göra själv.

Problemen är inte unika för invandrarfamiljer men de förstärks i och med det utanförskap som många invandrarfamiljer redan upplever. På sikt kan det bygga upp ett slags avståndstagande från det svenska samhället och en stark känsla av konstant diskriminering. Att avhjälpa dessa hinder inom familjerna är minst lika viktigt som att fokusera sig på de brister som finns inom svenska myndigheter och inom vården.

Familjernas hinder och avhjälpandet av dem handlar om saker som även svenska familjer skulle vara i behov av vid liknande diagnoser, nämligen stöd och rådgivning av olika slag, antingen från anhörignätverk, handikapporganisationer eller från ämnesexperter. Det kan också handla om bättre informationsspridning, ex kan myndigheter ha lättläst information på flera olika språk men även att ha tätare kontakt med ideella organisationer så att det uppstår ett ömsesidigt utbyte mellan ideella sektorn och myndigheterna. Till exempel skulle en myndighet eller vården kunna tipsa om en handikapporganisation medan handikapporganisationerna ser till att sprida myndigheternas material inom sina nätverk och ser till att informera sina medlemmar om kriterier för bidrag, vart man kan söka vilket stöd, vilken vård som är rimlig att kräva osv.

Då jag själv har ett dolt funktionshinder så kände jag direkt en befrielse i att så mycket utrymme lämnas åt de intervjuades egna berättelser. Det är ingen akademisk berättarröst som med invecklat språkbruk ska teoretisera kring andras problem utan det är familjerna själva som fått ge röst åt just sina problem. Emellanåt kommenterar ledande personer inom handikapprörelsen intervjuerna och i slutet finns också kommentarer från sakkunniga på området. Tillsammans bildar de en bra inramning åt de bittra erfarenheter som många har av svenska myndigheter. Ljuspunkten återfinns i slutet där författaren presenterar ett antal konkreta förslag på åtgärder. Såväl studien som förslagen i slutet av boken är viktiga att beakta, både för svenska myndigheter som för handikapprörelsen i stort och vården, då de lyfter ett osynligt problem med många dimensioner där ett utanförskap förstärker ett annat.

I ett välfärdssamhälle får det aldrig bli ett handikapp att vara funktionshindrad. Boken borde därför läsas högt på utbildningsdagar och på konferenser, den borde vara obligatorisk läsning på många universitetsutbildningar men framför allt bör den vara föremål för en vidare och djupare diskussion om hur vi bryter utanförskapets murar för dem som ännu saknar en röst i den svenska offentliga debatten. Den här boken kan fungera som en viktig dörröppnare på vägen dit.





Utgiven av: Mångkulturellt centrum, Botkyrka
Författare: Farhad Jahanmahan

 
© 2006 Institutet för kurder med funktionshinder i Sverige - IFKF      |     Kontakt      |   Design by Chia
Kurdiska